En gång har jag i Kina under ett veckolångt seminarium om mänskliga rättigheter agiterat mot dödsstraffet och hävdat att inget anständigt land i världen kan ha kvar en sådan inhuman straffsanktion. Redan vår mänskliga ofullkomlighet att säkert avgöra skuldfrågan är skäl nog. Bevisnivån ”ställt bortom rimligt tvivel” måste ha nåtts för en fällande dom. Högre än så kan beviskraven aldrig ställas, eftersom ingen domare äger en utomjordisk förmåga att hundraprocentigt avgöra vad som är sant eller falskt. Det innebär att det alltid finns ett uns av tvivel kvar i skuldfrågan. Hur kan man då – frånsett alla andra tusen skäl emot dödsstraffet – låta staten ta livet av en dödsdömd vars skuld vi inte säkert kan bedöma? Ett erkännande räcker som bekant föga. Det har vi blivit väl medvetna om efter resningsfallen gällande Thomas Quick.
Jag fick svaret att i Kina tillät det rättsliga systemet inga misstag. Alla domar var korrekta. Dödsstraff behövdes och jag påstods sakna förmåga att förstå det.
Jag fick visst gehör för att tortyr aldrig kunde tillåtas som medel att få fram ”sanningen”. Samtidigt pekade de kinesiska deltagarna – liksom gällande frågan om dödsstraff – på förhållandena i USA. Visst ska förekomsten av tortyr och dödsstraff fördömas oberoende av land.
– Är ditt land ett mönsterland från rättssäkerhetssynpunkt, då?
Frågan kändes relevant. Så ärligt jag kunde svarade jag att i Sverige finns mycket kvar att åstadkomma för att värna rättssäkerheten. Vi kan aldrig slå oss till ro och tro att vi är perfekta. Utredningstiderna är ofta oroväckande långa i Sverige. Det kan ibland ta orimligt lång tid innan en domstol prövar ett åtal. Det händer också att det finns oförlåtliga brister i utredningsunderlaget. Många i Sverige är missnöjda med den rättsliga handläggningen av deras ärenden. Men, sa jag, vi har i vår demokrati yttrandefrihet och tryckfrihet samt – som sagt– inte dödsstraff. Kinesernas stenansikten såg föga imponerade ut.
Tänk dig att du lever i Ideallandet där alla till punkt och pricka följer fastställda lagregler. Där det råder fullständig rättssäkerhet. Alla som har rätt får också rätt! Ty så besjälad av rättvisa är man i detta lyckans land. Ingen bryter uppsåtligen emot någon lag. Sker det undantagsvis av oaktsamhet, ses gärningsmannen genast skuldtyngd böja sitt huvud och lova bättring. De styrande i landet är också på väg att avskaffa all kriminalisering. Den behövs inte längre. Alla är så uppfyllda av att göra rätt, att statsmakterna för länge sedan enväldigt har låtit skola om alla poliser till bönder, åklagarna till skollärare och domarna till läkare eller tandläkare, allt efter fallenhet. De motsträviga finns i arbetsläger, där de psykiskt omformas till att med glädje ägna sig åt diverse reparationsarbeten.
Varje år kommer det resande från när och fjärran. Man vill se harmonin med egna ögon. Många är intresserade av hur poliser, åklagare och domare anpassar sig i sina nya yrkesroller. Är de lyckosamma? Eller längtar de åter till sin forna ämbetsutövning?
Det landet finns högt där uppe bland stjärnorna, där den utomjordiska rättvisan råder.