Ansvarslösa individualister eller inspirerande ledare? Jonas Ekström från Gävle är chef, 80-talist och redo att ta ansvar när tusentals ledare går i pension. Jusektidningen följer honom under en ovanligt lugn arbetsdag på Kronofogdemyndigheten. Men hans chefskarriär började dramatiskt.
- Jag säger upp mig!
När Jonas Ekström höll sitt första möte som teamledare för ett gäng delgivare på Kronofogdemyndigheten i Gävle reste sig en man upp ur stolen och begärde att få sluta från sitt jobb, vilket han också gjorde.
- Jag hade satt mig på kortsidan av bordet, som jag trodde att man skulle göra, och börjat informera om nya riktlinjer. Min första tanke var ’katastrof, vad har jag gjort’. Jag fick gå med svansen mellan benen till min egen chef och berätta vad som hade hänt.
Det har gått sju år sedan dess. Mötesrummet där dramat utspelade sig har byggts om till öppet kontorslandskap. Jonas Ekström är numera chef över en enhet med 68 anställda och har en plats i Kronofogdemyndighetens ledningsgrupp för summarisk process (verksamheten för fastställande av skulder där det inte finns någon tvist).
En välskottad garageuppfart, pärmar i fina rader och en noggrant planerad arbetsdag tyder på att den unga myndighetschefen är en seriös och ordningsam person. Det stämmer. Men Jonas Ekström har också glimten i ögat och ett skratt som smittar av sig.
- Det är viktigt att ha roligt på jobbet, säger han och skrattet bubblar fram när han berättar om det misslyckade första mötet som ung oerfaren arbetsledare.
Delgivarna var ovana vid att någon lade sig i deras jobb och han hamnade snabbt i en kortvarig förtroendekris. 23 år gammal, orädd och entusiastisk med nya idéer om hur verksamheten skulle organiseras och effektiviseras.
Det dramatiska mötet har blivit en rolig historia.
- Men då var jag chockad.
Under några kalla dagar och nätter har Gävle bäddats in i fluffig yrande snö. Det är måndag morgon och klockan är tjugo i sju när Jonas Ekström drar ur kontakten till kupévärmaren. När han en kvart senare kliver han in på Kronofogdemyndighetens kontor i centrala Gävle sitter flera kollegor redan vid sina arbetsplatser och jobbar.
- Kommer jag halv sju är det minst fem personer före mig. På huvudkontoret i Stockholmskontoret börjar många först vid nio.
Med en examen i ekonomi från Gävle högskola fick Jonas Ekström två jobberbjudanden, att bli butikschefsaspirant på Konsum Gävleborg eller delgivare på Kronofogdemyndigheten med möjlighet att gå vidare och få mer ansvar.
Redan under högskolestudierna visste han att han ville bli chef, driven av viljan att påverka. Starten på myndighetskarriären sammanföll med att Kronofogdemyndigheten gjorde en stor omorganisering. Jonas Ekström fick därför möjlighet att vara med och bygga upp en verksamhet från början när han 26 år gammal blev chef över den norra delgivningsenheten.
Trots diplom från kvalificerade chefskurser och personlighetstester som visade på goda ledaregenskaper kunde han inte komma ifrån att han hade betydligt mindre erfarenhet, både från yrkeslivet och det vanliga livet, än många av dem han blev chef över.
- I början fick jag ta mycket hjälp av mer erfarna kollegor. Det svåraste var att prioritera och veta hur mycket tid och energi jag skulle lägga på olika frågor, säger han.
Med ett headset i ena örat och tio fingrar på tangentbordet inleder Jonas Ekström sin arbetsdag med att besvara mejl och att prata hockey med en av delgivarna. Från sin plats längst bort i den öppna lokalen ser han att fler huvuden börjar sticka upp mellan skrivbordsraderna.
Medarbetarnas förtroende för honom kan inte vila på hans ”många år i yrket”. Jonas Ekström har därför ägnat sina första år som chef åt att bygga relationer och bli en pålitlig ledare.
Positiva svar i arbetsmiljöenkäter är ett kvitto på att han har lyckats. Han tror på bra kommunikation och delaktighet. Men vissa saker har varit svårare än andra.
- Mycket av chefens uppdrag handlar om att hantera människors livssituationer, som skilsmässor till exempel. Det kan det vara svårt att vara förberedd på som 26-åring.
Kraven som han ställer på sig själv som chef sträcker sig långt utanför arbetstid. Åter igen handlar det om trovärdighet och vikten av att få behålla medarbetarnas förtroende.
- Som chef är jag en förebild, både på och utanför jobbet. Men jag har inga problem med det, det passar mig alldeles utmärkt.
Han håller inte med om att 80-talister saknar ledaregenskaper och är ovilliga att ta ansvar, som vissa påstår.
- Det kommer alltid att finns människor som vill leda och bli ledda.
Däremot tror han att den yngre generationen kommer att förändra arbetslivet, precis som tidigare generationer satt sina avtryck med nya attityder, värderingar och ideal.
Hur kommer framtidens arbetsliv att se ut?
- Största skillnaden blir att vi får mer jämställda arbetsplatser med fler kvinnor som chefer.
Vad är den mest märkbara skillnaden mellan dig och dina kollegor födda på 40-talet?
- Att jag är uppväxt med internet.
Norra delgivningsenheten, som Jonas Ekström är chef över, har verksamhet från Nyköping i söder till Luleå i norr. Därför sköts mycket av kommunikationen via mejl och chattprogram. Som ung chef från den ständigt uppkopplade generationen måste han ta hänsyn till att alla medarbetare inte är lika it-vana. Just den här dagen är det allmän influensavaccinering på Gävlekontoret.
Innan en av de äldre delgivarna lämnar byggnaden för att åka ut och göra ett hembesök frågar Jonas Ekström om han läst mejlet om vaccinationen. Och det har han.
- Kanonbra!
Inom Kronofogdemyndigheten finns en medveten strategi att öka antalet yngre chefer. Jonas Ekström har bidragit till att sänka medelåldern genom att rekrytera unga teamledare till delgivningsenheten, men säger att ålder spelar liten roll när han anställer.
- Framför allt handlar det om att hitta en mix av personligheter som kompletterar varandra på ett bra sätt.
Just personlighetstyper verkar vara ett lika naturligt samtalsämne som hockey, väder och semesterresor till Thailand i Gävlekontorets gemensamma lunch- och fikarum. Kaffemaskinen surrar. Gevaliafabriken ligger på andra sidan Gävleån, men här serveras Zoega.
Jonas Ekström ställer sin kaffekopp på bordet och lutar sig nöjd tillbaka i soffan och lyssnar på samtalet om känslosamma, logiska, inåtvända och utåtriktade personlighetstyper.
Sedan två år tillbaka har han och de andra cheferna jobbat aktivt med grupputveckling. Medarbetarna har fått analysera sina starka och svaga sidor med hjälp av personlighetstestet Myers Briggs. Målsättningen är att bygga team där man utnyttjar människors olikheter.
Upplägget passar Jonas Ekström perfekt. Han är intresserad av människor och energinivån höjs i rummet när han sträcker på sig och beskriver hur inspirerad han blir av att se andra människor utvecklas och gå vidare mot nya mål.
En ledares främsta uppgift är att skapa förutsättningar för andra att växa och må bra. Då måste man ha koll på sig själv, sina egna styrkor och svagheter, konstaterar Jonas Ekström.
Själv är han en typisk ENTJ–person; Logisk, ser helhet istället för att fastna i detaljer, snabb till beslut och extrovert.
- Ibland önskar jag att jag hade en tejpbit över munnen. Men samtidigt är jag aldrig rädd för att ändra ett beslut, säger han och skrattar.
Det är dags för ”effektivitetslunch” på restaurang Brända bocken. Under den fem minuter långa promenaden från kontoret till Stortorget berättar Jonas Ekström och teamledarkollegan Anna Åström hur deras luncher brukar se ut. Oftast pratar de jobb, hur arbetet inom delgivningsenheten kan förändras och förbättras. Annars hittar de något annat i sin omgivning som kan organiseras på ett bättre sätt – kön till lunchserveringens salladsbord till exempel. Därav namnet ”effektivitetslunch”.
- Jag tänker och leder på det sättet, jag vill effektivisera och hitta smarta lösningar, förklarar Jonas Ekström i sorlet från hungriga lunchgäster.
Men den här lunchen ägnas mest åt roliga historier från den senaste teamledarträffen. Gruppaktiviteten bestod av hinderbana genom ett mörkt och iskallt träsk. Tanken var att de olika lagen skulle ta sig torrskodda från start till mål med samma teamkänsla som Jonas Ekström vill ska genomsyra delgivningsenheten.
Som chef är han mån om att leva som han lär. Men tävlingsmänniskan i honom gick inte att hålla tillbaka där i träsket, berättar han, och minns den fuktiga sumplukten i håret och kläderna efter rejäla bad i lera och iskallt vatten. Nu blir han kallad Shrek av retsamma kollegor, efter det gröna animerade träsktrollet i filmen Shrek.
Ett utryck som den unga myndighetschefen ofta använder är ”kanonbra”. Antingen i början eller i slutet av en mening. När en medarbetare vill ha feedback och Jonas Ekström har synpunkter säger han ofta ”kanonbra” innan han säger ”men”.
Under dagens känsligaste samtal, som gäller en omplacering på grund av samarbetsproblem, håller han sig tydlig, trevlig och lugn. I telefonmötet med ledningsgruppen skärper han rösten och sitter tungt tillbakalutad med armarna i kors. Diskussionen handlar om inköp av personlarm till delgivarna. Jonas Ekström upprepar envist sina argument, övertygad om att hans eget förslag är det minst kostamma och mest effektiva.
När han inte är på resande fot ägnar han mycket arbetstid åt telefonkonferenser under en lysrörslampa i en röd fåtölj i kontorets ”tysta rum”.
Diskussionen om personlarm drar ut på tiden. Jonas Ekström byter ställning och fortsätter sakligt repetera sina argument. Samtalet avslutas i oenighet, ändå säger han ”kanonbra” innan han säger ”hej” och lägger på luren.
Trots att han inte tycker om generaliserande jämförelser mellan 40-talister och sin egen generation håller Jonas Ekström med om att beskrivningen av den typiska 80-talisten, som söker utvecklingsmöjligheter på bredden och vill ett roligt liv med balans mellan arbete och fritid, faktiskt stämmer med hur han själv vill leva.
Han och sambon Emma Estman har nyligen köpt ett hus med ett finurligt tvättnedkast som leder hela vägen ner till källaren från andra våningen. De har en katt som heter Felix. De gillar att resa. Jonas Ekström kan gärna tänka sig att vara pappaledig någon gång i framtiden och missar helst inte innebandyn på måndags- och onsdagskvällar.
Hans drömresmål är Sydamerikas regnskog Amazonas. Men något drömchefsjobb har han inte.
- Nej. Jag vill utvecklas som person och det är viktigt att jag trivs. Men jag tänker inte att jag måste hoppa upp ett pinnhål.