Trovärdig, tilltalande och tydlig. En sådan chef gillar juristen Mari-Ann Hjulbäck.Vi har frågat medarbetare på olika arbetsplatser om vilken sorts ledare de önskar sig.

Mari-Ann Hjulbäck, 58, jurist, Stockholm.
 
Arbetslivserfarenhet: Handläggare vid Datainspektionen, direktör vid Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, enhetschef på Naturvårdsverket. Tills nyligen förhandlingsdirektör, Sveriges Ingenjörer. Jobbat i organisationer, även privata företag, med allt från 35 till 4000 anställda.

Hur är en bra chef?
–Trovärdig, tilltalande och tydlig. I ledarskapet måste ingå trovärdighet och en vilja att leda. Ledaren måste stå för en tydlig struktur och även ha en uppföljningsfunktion. Vad ska göras, vem ska göra det, vad ska uppnås?
–En tilltalande ledare har en god portion självinsikt och känner sina styrkor och svagheter. För att kunna leda andra måste du först kunna leda dig själv.
–En riktigt bra chef ska också se till att det är möjligt för dig att gå till ett nytt jobb. Antingen genom att ge dig nya arbetsuppgifter eller via sitt nätverk hjälpa dig vidare till andra arbetsgivare.

Vad behöver du få från chefen?
–Stöd, belöning, fria tyglar och stort ansvar. Jag behöver även en flexibel chef som ser till hela människan. En som till exempel förstår om jag har problem med barnpassning och måste gå tidigare eller komma senare under en period. Det kanske finns en lösning, att jag jobbar mera hemifrån till exempel? En flexibel och lyssnande chef känner sina medarbetare och törs ta dessa samtal utan att för den skull kränka några integritetsgränser. Mycket av atmosfären på en arbetsplats styrs av ledaren. All ”smitta” kommer uppifrån.

Har du eller har du haft någon riktigt bra chef?
–Den bästa chefen jag har haft var Gunnar Nordbeck, generaldirektör på ÖCB. Honom minns jag med särskild värme. Han fick mig att växa och våga. Hans delegering var fullständig. Jag fick pengar, personal, tid och uppdrag. Han förmedlade, bland annat vid våra uppföljningssamtal, en känsla att han litade på mig fullständigt och stod bakom mig.
–Jan Freese, generaldirektör på Datainspektionen, var också en mycket bra chef som förmedlade tillit och förtroende för mig.

Du nämner bara statliga chefer?
–Jag har ju också jobbat i privat sektor. Men min åsikt är att staten är mer modern än näringslivet när det gäller vad man kan åstadkomma med ledarskap. I staten är det vanligare med tydligt personligt ansvar. Det finns en lång tradition av detta, inte minst på grund av regeringskansliets delegation till myndigheterna. Lönekostnaden är en stor utgiftspost som kan minska med gott ledarskap. Det förvånar mig att arbetsgivarorganisationer inte erbjuder sina medlemmar den utbildning och det stöd som Arbetsgivarverket erbjuder statliga myndigheter.

Har du haft någon riktigt dålig chef?
–Ja, vi medarbetare kände att det mesta vi gjorde var fel eller vid fel tidpunkt. Det var den feedback han gav. Han ville vara en kreativ chef men var rädd för att fästa idéerna på papper, eftersom han hela tiden ville ha möjlighet att ändra sig. Ledarskapet blev väldigt otydligt. Han vågade inte fatta beslut.
–Tyvärr finns sådana chefer på alla nivåer både inom statlig och privat verksamhet. De vill egentligen inte leda utan bara ha en fin plattform för egen del, en chefstol att sitta på. Detta är vanligare än vi tror och som medarbetare är vi ofta lojala även mot en sådan chef och håller tyst.

Bör chefen, förutom att leda, också vara en idéspruta?
–Nej. Idésprutan är i regel ingen bra chef. Ledarskapet blir otydligt. Ledaren måste framförallt vara en trygg människa och kunna gå från vision till handling. Öppenhet är viktigt. Men ledarens främsta uppgift är ändå att leda och fördela arbetet, inte att komma med alla idéer själv. Som ledare är det också viktigt att anställa personer som inte är exakt som jag. Saknar jag till exempel kreativitet, ja då är det kreativa personer jag bör anställa.