Ingen utomstående skulle identifiera Stockholmsbörsen Nasdaq OMX som norra Europas största centrum för aktiehandel. Byggnaden omges av Banankompaniet och Lantmännens silos och saknar både börsgolv och hetsiga mäklare. Ändå omsätter företaget miljarder. Vi åkte dit och frågade hur det går till.
Några killar har letat sig ut för en rökpaus vid Stockholmsbörsens huvudentré. De småpratar förstrött men avbryts ideligen av bullret från tunga långtradare som passerar på väg ner mot Containerterminalen i Frihamnens södra delar. Det är strax före lunch i Stockholms östra hamnområde och sannolikt en av årets sista sensommardagar. Semestertiderna är över för den här gången men ändå är det långtifrån fullt på den stora, asfalterade personalparkeringen. För trots att Stockholmsbörsens omkring 700 anställda får ställa sina fordon här gratis är det få som gör det. Köerna genom huvudstaden är helt enkelt för långa i rusningstrafik. Istället står cyklar och mopeder uppradade nedanför de små bokstäverna i blått som visar besökarna att de faktiskt har hittat rätt – till Tullvaktsvägen 15.
Tidigare samma dag har några mer hälsosamma börsanställda samlats vid det gamla pannhuset en bit bort för att ta en gemensam joggingrunda. 27-åriga Jonas Andersson hade normalt följt med, men just i dag valde han att avstå. Efter att ha rivstartat första veckan efter semestern med två dagars blixtvisit på Stockholmsbörsens norska dotterbolag Nordpool i Oslo prioriterade han extratid med sin sambo och fyra månader gamla dotter. Nu ligger hans svarta cykelhjälm på hyllan bakom hans skrivbordsstol som bevis på att han åtminstone har rört sig lite den här morgonen. Sträckan mellan jobbet och bostaden strax söder om stan mäter åtta kilometer, men sen blir det mycket stillasittande framför datorskärmen i det stora kontorslandskapet.
– Jag trodde att jag skulle komma bort från kontorslandskap när jag började här, varför vet jag inte, säger Jonas Andersson och ler åt tanken.
– Jag tänkte också att det var flashigare än vad det är. Folk är mycket mer laid back här än vad jag hade förväntat mig, det är positivt, tillägger han.
Jonas Andersson är ekonom och började som inhyrd på Stockholmsbörsen för två år sedan. Det var höst 2009 och han hade just kommit tillbaka till Sverige efter ett år på Exportrådet i Berlin. Bemanningsföretaget Academic Work sökte en person till ”en stor finansaktör i Frihamnen”, det var inte svårt att lista ut vilket företag det var och Jonas sökte. Jobbet övergick i ett vikariat som snart blev en fast tjänst. I dag är Jonas Andersson driftspeciallist på börsens avdelning Market operations, ett jobb som är betydligt mer tekniskt än vad han hade föreställt sig.
Jonas Andersson jobbar med medlemskonfigureringar, vilket innebär att han exempelvis hjälper svenska banker som vill börja handla på nya marknader som den danska börsen. Eller utländska banker som vill registrera sig som helt nya medlemmar hos Stockholmsbörsen.
– När vi sätter upp en ny medlem måste vi se vilka bankkonton som är inblandade, om banken har alla nödvändiga avtal på plats, om de tekniska uppkopplingar som behövs fungerar och så vidare. Vi diskuterar mycket med kunderna hur vi kan göra det på bästa sätt. I bästa fall tar jobbet två dagar, i genomsnitt tar det en månad.
Eftersom kundernas önskemål sällan går att få in i ett datoriserat formulär blir det många telefonsamtal innan allt är på plats. Det handlar om högt och lågt, rena administrativa uppgifter och tekniskt komplicerade beställningar. Jonas Andersson kan göra finjusteringar i systemet för att kunden ska kunna handla på det sätt den vill. Om systemet inte räcker till kan han istället lägga in en begäran om ändring till Stockholmsbörsens tekniska support.
– På vår enhet är vi ofta iblandade i utvecklingsprojekt eftersom vi vet vad kunderna vill ha. Det bitvis höga tempot och att jag får prata med så många människor är det som gör jobbet kul. Jag skulle inte klara av att stirra in i en skärm hela dagen, även om det är skönt ibland. Men telefonen ringer inte heller konstant.
Den som kommer in på Stockholmsbörsen möts av stora öppna ytor för möten och småprat. Här samsas en stor lunchrestaurang med kaffe- och fruktstationer, miljöinspirerade soffgrupper, sammanträdesrum och tysta glasburar. Runtomkring breder de vita kontorslandskapen ut sig. Ingen, inte ens vd:n Jens Henriksson, har eget rum.
De senaste tidens börsturbulens har inte påverkat Jonas Anderssons jobb nämnvärt. Istället är det helt andra saker som får det att hetta till. Vad gör man om någon har råkat lägga in ett mellanslag i systemet som gör att en bank inte kan handla med aktier på hela dagen? Eller om förbindelsen till England plötsligt ligger nere? Ska man låta det passera eller starta om hela systemet? Och vad händer då?
– Då står alla runt skärmen och diskuterar och cheferna kommer ner. Men vi har tydliga rutiner för hur sånt här ska skötas, säger Jonas Andersson.
På Övervakningsavdelningen påverkas de anställda desto mer av börsturbulensen. 28-åriga analytikern Andreas Jensen jobbar med handelsövervakning i en grupp på åtta anställda. Han är ekonom och följer handeln på de nordiska börserna från morgon till sen eftermiddag, tittar närmare på avvikande beteenden som får systemet att larma och söker efter tecken på marknadsmissbruk. Det senare kan vara insiderhandel eller kursmanipulation av olika slag. Om det finns misstanke om missbruk anmäler Stockholmsbörsen händelsen till Finansinspektionen, som i sin tur kan ta ärenden vidare till Ekobrottsmyndigheten. Uppskattningsvis görs ett par sådana anmälningar i veckan.
Som analytiker påverkas Andreas Jensen direkt av det som händer i omvärlden och vet därmed inte riktig vad som väntar när han kommer till jobbet på morgonen. Är det lugnt eller stressigt? Ju mer handel desto mer för honom och hans kolleger att övervaka. Men övertid blir det sällan. När de nordiska börserna stänger vid fem-sex tiden på eftermiddagen stänger Övervakningsavdelningen ner och går hem.
– När folk hör att jag jobbar på börsen säger de Jaha, det går inte så bra för er va? Många har nog bilden av att man springer runt på handelsgolvet och skriker, men det är ju inte riktigt så. Men visst kan det dyka upp situationer som är knepiga att hantera, säger Andreas Jensen som snart jobbat fyra år på Stockholmsbörsen.
En svårighet är om en felaffär ska makuleras eller inte. En kund som gör ett misstag – som att den handlar i fel aktie eller anger fel antal – har tio minuter på sig att kontakta handelsövervakningen. Om affären makuleras och måste göras om senare kan aktiernas värde ha gått upp eller ner, vilket innebär att kunden gör en bättre eller sämre affär. Det handlar om stora pengar och kan leda till diskussioner med kunden. Men i slutändan avgör Stockholmsbörsen om affären är giltig eller inte.
– Då är det bra att arbeta så tajt och kunna bolla frågorna mellan oss i gruppen, säger Andreas Jensen.
Själv tänker han sällan på jobbet efter dagens slut, och inte heller på om börsen går upp eller ner. Visst har han lite fondsparande för sin framtida pension, men förövrigt lägger han pengarna på sitt boende och resor. Jonas Andersson på Market operations tycks resonera likadant.
– Ja, mitt privata aktieintresse är ungefär lika med noll. Jag har lärt mig att chansen att jag vet mer än någon annan är väldigt liten.