Den som öppnar porten till Kyrkans hus i Enköping möter en arbetsplats där kvinnor har de högsta utbildningarna och bästa lönerna. En arbetsgivare med traditioner förankrade i medeltiden har lyckats bättre med jämställdhet än de flesta företag i näringslivet.
En av Sveriges äldsta kyrkor, Vårfrukyrkan med delar av byggnaden murad på elvahundratalet, ståtar som ett vackert utropstecken från Enköpings högsta punkt. Kanske ägnade Sanna Jensen, tio år, en blick åt tornet när hon åkte inlines på stadens gator denna försommarmorgon för att nå fram till sin praktikplats på kyrkokansliet.
I hennes grundskola, Bergvretenskolan, har man bestämt att eleverna ska få en första inblick i arbetslivet redan när de går i fjärde klass. Sanna snörar av sig rullskridskorna och ställer dem i ett hörn i informatör Ida Bjurströms rum. Hon är handledare för dagen och börjar med att visa Sanna en nyckel stor som en soppslev och passande till porten i en av samfällighetens många kyrkor, de flesta byggda på medeltiden.
– Jag trivs jättebra. Jag älskar att skriva, tycker om bild och form och möten med engagerande människor, berättar Ida Bjurström om sin informatörstjänst.
– Här finns en härlig blandning av personer, präster, musiker, kyrkogårdsarbetare, ekonom. Ja, det är verkligen berikande att arbeta här.
Hon lägger tillbaka nyckeln bland de andra i ett kassaskåp, som vaktas av kollegan Veronica Bernström. Kyrkokansliet sköter administration, personal, ekonomi, fastigheter, kyrkogårdar och information för de ingående församlingarna.
Klockan slår nio och det är dags för morgonfika i personalutrymmet. Sanna väljer en kopp varm choklad och Ida svart kaffe i automaten som är rättvisemärkt. Märket är inte bara en signal om att kaffet är producerat under schyssta arbetsvillkor, utan säger också något om hur kyrkan i Enköping vill vara – närvarande i människornas vardag med goda gärningar tillsammans med Gud, som omfamnar alla, vare sig man är religiös, tvivlare eller icke-troende.
Vid kaffebordet får Sanna den fråga som alla tioåringar ställs inför tröttsamt många gånger. Vad ska du bli när du blir stor?
– Nåt kul, svarar Sanna och biter i kakan som hon håller i handen.
Ja, hur kul är det inom svenska kyrkan i Enköping? Om man granskar frågan ur ett fackligt perspektiv sprids gärna ett litet leende på läpparna. Här är kvinnorna bäst utbildade och tjänar mest. Tre av de fem högsta cheferna inom den kyrkliga samfälligheten är kvinnor. Högst betalad av alla är den kvinnliga chefen över kyrkokansliet, som tjänar något mer än de fyra kyrkoherdar som finns i organisationen.
Kanslichef Monika Qvarnström har en grundlig högskoleutbildning, som är kompletterad med juridik och arbetsrätt på högskolenivå. Hon har lång erfarenhet av kyrklig förvaltning och kommer närmast från domkyrkoförsamlingen i Strängnäs.
– Kvinnor tjänar mer än män inom svenska kyrkan, främst för att kvinnorna har högre utbildning än männen. Jag tror inte att vi har någon skevhet mellan könen i lönesättningen, däremot kan det finnas någon skevhet i hur vi värderar någon enskild yrkesgrupp, säger hon.
Monika Qvarnström tror att de goda arbetsförhållandena lockar kvinnor till kyrkans tjänster.
– Svenska kyrkan är en otroligt bra arbetsgivare för kvinnor. Det är till exempel inget problem med barn. Jag har själv den erfarenheten. När de var sjuka kunde jag välja mellan att jobba på kvällen, ta med mig pappren hem eller helt enkelt ta ledigt för vård av sjukt barn, säger hon.
– Kvinnor får ta plats i svenska kyrkan och jag tror att vi peppar varandra.
Är det hela förklaringen? Kyrkoherde Anders Grape har varit med under 17 år i Enköpings församling och säger först:
– Frågan ligger högt på agendan och vi försöker ha med den på ett naturligt sätt i det reguljära arbetet. Vi ser inte på kön här, utan på arbetsuppgifter och ansvar.
Men även arbetsgivare som gynnar männen i lönesättningen brukar argumentera på samma sätt och använda just orden ”arbetsuppgifter” och ”ansvar”, fast till männens fördel. Det måste finnas någon ytterligare förklaring.
– Jag har inget annat svar än att vi som jobbar med det här går in med öppenhet och en positiv vilja i arbetet. Vi gör det inte bara för att vi måste, utan för att vi vill.
Med den drivkraften som bränsle forsätter arbetet. Nästa steg är sjösättningen av ett instrument för uppföljning av hur resurserna fördelas. Frågan är om verksamhet som domineras av män får mer pengar än där kvinnorna är flest. Får fastighetsförvaltning lättare medel till sina åtaganden än kyrkliga syföreningar?
I den nyss avslutade lönekartläggningen visade det sig att kyrkogårdsarbetarna hade högre löner är kyrkvaktsmästarna, trots att svårigheterna i arbetet och ansvaret var likvärdigt. Upptäckten är också en lektion i hur viktigt fackligt medlemskap är:
– Kyrkogårdsarbetarna är alla medlemmar i facket. De har ombudsmän som tar tillvara deras intressen. Kyrkvaktmästarna ha ofta små tjänster, de är inte med i facket och har många gånger en annan huvudarbetsgivare, förklarar Ewa Elf.
Nu har arbetsgivaren börjat rätta till lönerna för de för lågt värderade kyrkvaktmästarna och det sker vid sidan av de pengar som satts av till löneökningar enligt avtalen.
– Jo, kyrkan är en bra arbetsplats. Det finns en vilja att saker och ting ska vara bra. Om något går snett, och det sker ibland, är synsättet ”hur gör vi för att gå vidare”, inte att rota i det som varit, säger Ewa Elf.
Hon sitter i ett ljust och välordnat arbetsrum. I bokhyllan står pärmar på rad och hon hittar snabbt rätt papper bland flikarna när hon redogör för jämställdhetsprojektets resultat. Ett par inramade foton på hundar skvallrar om hennes fritidsintresse.
Man kan säga att främst två personligheter brukar söka kyrkans tjänster, sammanfattar Ewa Elf. Den ena består av personer som rör sig mellan organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och kyrkan. Den andra är de i näringslivet som tröttnat på att enbart jobba mot vinstmål. De söker en dimension till i arbetslivet.
Informatör Ida Bjurström håller med. Hon skulle numera ha svårt att ta anställning i ett företag om inte informatörsjobbet gällde en nyttig produkt. Men vägen in i svenska kyrkan var inte särskilt rak för Ida. Hon började med utförsåkning på elitnivå och fick i ungdomen ett stipendium för studier på ett universitet när Klippiga Bergen i USA. Det ledde till både journalistexamen och ett år i den amerikanska proffscirkusen i parallellslalom.
Tillbaka i Sverige jobbade hon på Skidförbundet med att utveckla nya grenar som speedski och snowboard, alltså sådana nya vintersporter som olympiska kommittén tar med i vinter-OS för att locka en yngre publik. Men skidförbundet flyttade till Falun och Ida så småningom till Enköping.
– När jag sökte tjänsten här kände jag att jag ville arbeta med något gott, berättar hon.
Hennes man, med erfarenheter från Missionskyrkan, peppade henne för hon var lite tveksam till att skicka in pappren. Skulle en person som inte var kyrkligt aktiv kunna få tjänsten?
– Min man sa att kyrkan skulle tjäna på att ta någon utifrån med en fräsch blick på verksamheten. Jag hade tur… nej, skicklighet och fick tjänsten bland de sökande, berättar Ida.
På Ida Bjurströms arbetsrum finns 200 foldrar om kyrkovalet i september, som hon och praktikanten Sanna har vikt på mitten. Intresset för kyrkan i Enköpingstrakten är som i Sverige i genomsnitt, ganska ljummet. Om valet lyckas samla hälften så många röstande som EU-valet är resultatet godkänt.
Inom samfällighetens område står 300 förtroendeposter som idag innehas av 180 förtroendevalda på spel i valet. Men demokratin har blivit ett problem. Det finns för mycket demokrati i förhållande till de frågor som de förtroendevalda kan besluta om. En bild är att det går två valda personer på varje anställd i samfälligheten!
Lägg till krympande ekonomiska resurser i bilden. Något behöver göras har kyrkoledningen insett, men vill inte härma näringslivet och genomföra nerdragning, eventuell sammanslagning och omorganisation på några månader. Istället har ett treårigt projekt startats. Personal, kyrkopolitiker och församlingsmedlemmar ska alla kunna lämna åsikter om förändringen.
– För oss anställda handlar det mycket om hur strukturförändringarna påverka arbetsmiljön. I tre år får vi fundera över vad en sammanslagning av verksamheten har för konsekvenser, säger Ida Bjurström, som naturligtvis producerar informationen i projektet.
Mälardalen, där Enköping ligger, lär vara det mest sekulariserade området i hela Europa, enligt en forskningsrapport. Religiositeten är däremot som genomsnittet i landet. Många säger sig ha ett förhållande till kyrkan, men få är religiösa. Kyrkoherde Anders Grape sammanfattar först forskningsresultaten med lättsam ironi:
– I vårt område håller man på kyrkan, men man sitter hemma och håller på den.
Sedan säger han med mer allvar i rösten:
– Vi har kontakt med väldigt många av invånarna. Åtminstone hälften av dem ser vi varje år på gudstjänster, dop, bröllop och begravningar. Kyrkan är inte någon liten, marginaliserad verksamhet.
Han tar konfirmanderna som exempel. Visserligen har antalet sjunkit i hela landet, men var tredje 15-åring gör ändå valet.
– Vilken annan organisation får möta så många tonåringar och följa dem under ett helt år?
Praktikanten Sanna Jensen avslutar sin dag med att göra en affisch på handledarens dator med de foton som hon tagit omkring Kyrkans hus. Hon skriver också en text om vad Ida Bjurström arbetar med som informatör. När hon stoppar ner sina papper i en tygkasse kommer åter frågan om vad hon kan tänkas arbeta med i framtiden.
– Jag kanske kan jobba med det här, säger 10-åringen, tar sin rullskridskor för att styra hem mot Västerled.