Det är ingen stor skara medarbetare som leds av 2009 års mäktigaste kvinna, som Ingrid Bonde utnämndes till av tidningen Veckans affärer tidigare i år. 250 anställda räknas väl på sin höjd som ett medelstort företag. Men slår man ut antalet kunder och det kapital de förvaltar på antalet medarbetare, så blir det över 15 000 kunder och 1,2 miljard kronor att förvalta per anställd.
– Men så fungerar det inte, korrigerar pensionsföretaget AMFs vd Ingrid Bonde.
– Finansiell hantering är en enda stor it-fabrik, en datacentral.
Ingrid Bondes verktyg för att leda it-fabriken heter tydlighet och ärlighet. Det har hon sagt i många intervjuer, och det säger hon nu igen. Ord som är lätta att uttala, men att tillämpa …
– Jag lindar inte in budskapet om jag har något jag måste säga. Det kan bli naket, men osäkerhet kan vara ännu mer negativt än ett tydligt budskap.
Jusektidningen ber om konkreta exempel på situationer där hon tvingats förmedla raka negativa budskap, och får ett svepande svar:
– All verksamhet går upp och ner.
Huruvida det är upp- eller nedläge just när vi träffas i mitten av september syns inte på Ingrid Bonde, som är lugn och fokuserad i den smakfulla men ganska oglamorösa soffgruppen utanför hennes tjänsterum. Det är nog både upp och ner. I höst ska 1,3 miljoner privatanställda LO-medlemmar övertalas att välja just AMF att förvalta deras tjänstepension i ett obligatoriskt omval. Uppåtläge både för att AMF ofta rankas som det bästa pensionsbolaget med de lägsta avgifterna och för att bolagets traditionella försäkring AMF Framtid har utsetts till ickevalsalternativ, soffliggarnas val. Nedåtläge för att pensionsväljarna ska övertygas att lita på företaget, trots det som de flesta kallar AMF-skandalen, men som Ingrid Bonde envisas med att kalla svackan.
Under svackan fick hon, tydligt och ärligt, bland mycket annat säga åt sin vice vd Ingvar Skeberg att lämna sin post, sedan det uppdagats att han, liksom förre vd-n Christer Elmehagen flyttat sitt pensionssparande för att slippa den sänkning av pensionerna som drabbade bolagets övriga kunder när AMF gjorde ett så kallat återtag i början av året. Att i samma veva dra in alla bonusar och extra, feta pensionsinbetalningar, satte nog tydlig- och ärlighetsstrategin på prov.
– Huvudknepet för att ta företaget genom krisen var att hela tiden berätta för medarbetarna vad som hände, förklarar Ingrid Bonde.
Rent praktiskt går informationen till så att hon samlar alla medarbetare till personalmöte minst en gång per vecka.
– Då vet de anställda att det aldrig går mer än en vecka innan de får information och tillfälle att ställa frågor.
Dessutom delade Ingrid Bonde upp personalstyrkan så att några ägnade sig åt krisen,medan övriga kunde koncentrera sig på verksamheten.
– Hela svackan var oerhört mycket svårare att hantera för dem som jobbat länge på AMF, än den var för mig som var helt ny. Det handlade om deras identitet, säger Ingrid Bonde, som kom till AMF från uppdraget som generaldirektör på Finansinspektionen i december i fjol.
Men ändå, även om hon själv var helt skandalren, så måste det ha varit en jobbig tid. Hur höll hon sig själv på fötterna, sedan hon hanterat medarbetarnas besvikelse?
– Jag tror på det jag gör och jag har balans i livet, tack vare en stor familj och goda vänner.
Familjen består av maken Gösta Bonde, en 13-årig son och makens fyra barn med tre barnbarn. Tiden med familjen tillbringas i en lägenhet i stan i veckorna och i ett hus på en gård utanför Bålsta väster om Stockholm på helgerna.
– Vad gjorde du i helgen som gick?
– Då var vi i stan.
– På grund av jobbet?
– Nej.
Så småningom kommer det i alla fall fram att en sak som höll familjen Bonde kvar i stan var Handelshögskolans 100-årsjubileum.
Sommarsemestern då, vad gjorde du då?
– Jag hade turen att vara ledig under de underbara fina juniveckorna. Och så var jag på Hultsfredsfestivalen!
Inte på grund av eget brinnande musikintresse, utan för att ledsaga 13-årige sonen och hans kompis.
– Jag såg både Dead by April och Sonic Syndicate, men tycker personligen att Graveyards var bäst.
När Ingrid Bonde i mars tog emot Veckans affärers utmärkelse Årets mäktigaste kvinna, sa hon att hon rekommenderar en hemmaman för kvinnor som vill få ihop livspusslet. Det har hon själv.
– Under senare år har det blivit så att min man är hemma. Jag har länge valt att köpa så många tjänster som det går för att få avlastning i vardagen, som städning, strykhjälp och barnpassning. Fördelen med att ha en hemmaman är att nu har han ansvaret och sköter planeringen och logistiken.
– Stryker din man dina blusar nu?
– Nej, dem lämnar vi fortfarande in, men det är han som ser till att det blir gjort.
– Många kvinnor har det mentala ansvaret för hela familjen, samtidigt som de arbetar mycket. Vi är ju duktiga på att ta ansvar och planera och ibland kanske vi skulle må bra av att släppa på kontrollen. Men det förutsätter ju att det finns någon i närheten som är beredd att ta ansvaret, för ansvaret går inte att köpa.
Det är lugnt och stilla i it-fabriken AMF, där intervjutiden med vd börjar lida mot sitt slut.
AMF har inte behövt varsla eller säga upp medarbetare som en följd av finanskrisen eller den egna ledarkrisen. Däremot har man rensat i konsultfloran, framförallt inom it.
– Vi ökar faktiskt personalstyrkan. Fler anställda och färre konsulter är mindre sårbart och mer kostnadseffektivt.
Hela AMF, inklusive kundtjänsten, ryms på två våningar i det diskreta men gedigna hus som företaget delar med AFA försäkringar på en undanskymd bakgata mitt i centrala Stockholm.
AMF är det pensionsbolag som har flest kunder och förvaltar mest kapital per anställd. Utan lokala kontor kommunicerar företaget med kunderna via hemsidan, telefon, e-post och försäkringsförmedlare. Det är enligt Ingrid Bonde en förklaring till att AMF är det pensionsbolag som har lägst avgifter för förvaltningen, ett hål som annars kan sluka en betydligt större andel av våra inbetalda pensionspremier än vi kanske vill veta.
Antalet 3,8 miljoner kunder är en bruttosiffra.
– Där finns de som fått några hundralappar inbetalda för ett sommarjobb, förklarar Ingrid Bonde. Antalet som aktivt betalar in premier löpande till oss är mellan 800 000 och 900 000.
På frågan om hur aktiv AMF-vd-n själv är i placeringen av sina egna pensionsmedel svarar hon svepande att hon med åren har lärt sig, men att pensioner är svårt. Hon går hellre igång på den generella linjen:
– Vi som ska göra pensionsval har inte de rätta förutsättningarna. Pensionsbolagen måste tala på ett språk som gör utbudet begripligt. Arbetsgivarna måste ge sina medarbetare stöd och hjälp. Och samhället bör ge den grundläggande utbildningen. Min son har fått lära sig i skolan hur man syr i knappar och lagar apelsinmarmelad. Men inget om sambandet mellan risk och riskhantering.
Ingrid Bonde håller själv kompetensen uppe med ett lämpligt knippe styrelseuppdrag i Posten, näringslivets tankesmedja SNS, Nasdaq OMX Nordic och S:t Eriks ögonsjukhus.
– Jag har växlat mellan jobb i staten och i privata näringslivet. Uppdraget för S:t Eriks ögonsjukhus ger mig en inblick i landstingskommunal verksamhet.
Men viktigast av allt är livsbalansen:
– Det är ett oerhört ansvar att ha inflytande över så många människors framtida ekonomi, som det inte går att ta lätt på. För att jag ska kunna göra ett bra jobb för pensionärerna måste jag ha en balans mellan arbete och privatliv.