Som chefekonom på Nordea bossar Annika Winsth inte över någon. Men genom jobbet har hon en ledande roll i samhällsdebatten och hennes åsikter griper in i allas vår vardagsekonomi.

I privatlivet puttrar tomatsåsen på spisen i sin egen takt och det som växer i trädgården går heller inte att forcera. Men i Annika Winsths jobbvardag går allt rasande fort. Trots tempot är hon känd för att komma med väl genomtänkta uttalanden och alltid vara bestämd.

Nordeas entréhall bakom en hög glasvägg i Stockholms citykvarter för tankarna till en hotellobby av lyxigare snitt. Vatten porlar i en rektangulär fontän och folk hastar hit och dit över stengolvet. Scenens vanligaste aktör är fortfarande en grånad herre i svart kostym. Så Annika Winsth bryter mönstret när hon gör entré på höga klackar i kritstrecksrandigt och lila blus. Hon verkar cool, inte alls stressad.

Vi passerar det stora salen där handlarna sitter på rad under en glaskupol bakom flimrande siffror på dataskärmarna och hamnar så småningom med en kopp kaffe i ett inglasat mötesrum. Vårt inledande småprat handlar om Italien. Hon gillar landets matkultur men inte de styrandes sätt att sköta den nationella ekonomin.

– Att laga mat ger mig ett lugn, det går inte att skynda på processerna. Samma sak med trädgårdsarbete, att få göra något skapande med händerna och låta hjärnan vila.

Annika Winsth berättar att hon gärna lagar nya rätter och inte gillar att slaviskt följa recept.

– Råvarorna är viktiga men nästan lika viktigt är dukning och att maten är snyggt upplagd. Det ska kännas att det finns en omtanke bakom.

I arbetsvardagen går hjärnan på högvarv, inte minst i rådande skuldkristider. Hon poängterar att det just är detta som det är frågan om, ingen finanskris i likhet med den 2008 då hon tillträdde sitt jobb som chefekonom på Nordea.

– Länder i södra Europa har helt enkelt levt för länge över sina tillgångar. De styrande måste våga tala klarspråk, förklara för medborgarna vad som krävs och att det är dags att bita i det sura äpplet.

I hennes egen trädgård i Enskede i södra Stockholm är det nu dags för skörd av sötare äpplen.

– De ska bli både must och mos.

Annika Winsth tror att den enda hållbara lösningen på skuldkrisen i Europa är mer av gemensamma regler för finanspolitiken.

– Politikerna har instrumenten. De måste skicka ut tydliga signaler att det är dags att börja spara. Men det gör de inte. Och väntar de för länge kan vi gå in i en ny finanskris.

Annika Winsth gillar den pedagogiska delen av sitt jobb; förklara komplexa saker enkelt så att det blir fascinerande. Det kan också vara ett skäl till att hon syns och hörs så mycket och ofta kallas tydlig och bestämd.

Hon tycker inte att det är några problem att jobba i en traditionellt manlig värld. Och att föda tre barn och vara hemma ett år med varje har inte varit karriärstoppande.

– Det är snarare så att jag blivit upplyft, framknuffad, när jag kommit tillbaka efter barnledigheterna. Har man bara drivkraft och idéer så finns det också möjligheter.

Exempel på egna idéer som hon förverkligat på banken från ax till limpa är starten av en internutbildning i nationalekonomi samt boränteprognoserna.

Annika Winsth menar att hon bara genom att finnas på sin post visar för andra kvinnor att det är möjligt att nå topposter.

– Jag är även mentor för yngre kvinnor i banken. Nätverkande är också viktigt. Jag är med i ett nätverk för kvinnliga chefekonomer i Sverige.

Annika Winsth menar att allt går att förena; familjeliv med man och tre barn, kvinnligt nätverkande och karriär. På frågan om kvotering ändå kan behövas för att få fler kvinnor till ledande poster svarar hon:

– Jag har varit emot men nu känner jag mig mer öppen för detta alternativ. Utvecklingen går helt enkelt alldeles för långsamt. Kvinnor underutnyttjas trots att de har kompetens.

Hon växte upp i en akademisk miljö med livliga diskussioner inom familjen. Hon tror att det var där som hennes intressen för samhälle, politik och matematik grundlades. Det var också på grund av dessa intressen som hon valde att utbilda sig till nationalekonom, inte för att göra karriär i finansbranschen.

– Nej det hade jag inte planerat. Under studietiden tänkte jag mig Sida eller någon internationell organisation som framtida arbetsgivare.

Viktiga tidpunkter i sitt liv tycks hon tajma med yttre kriser. Då hon tog examen 1992 var det finanskris. Ett jobb på finansdepartementet lockade. Och efter ett år där värvades hon till Nordea.

– Kanske kan jag tycka idag att jag borde stannat lite längre på departementet. Det är en bra skola.

Någon baksida av yrkesrollen som chefekonom har hon först svårt att hitta. Sedan kommer hon på en sak som kanske mer är en konsekvens av rollen än en baksida av den.

– Tidsbristen. Jag får otroligt många förfrågningar om att komma ut och tala i alla möjliga sammanhang och tackar gärna ja. Men ofta måste jag säga nej just på grund av att tiden inte räcker till. Ska jag vara bra och tydlig utåt måste jag också ägna mycket tid till att läsa på, bland annat många internationella rapporter, och göra eget analysarbete.

Hon ingår också i en grupp som samarbetar kring att ta fram analyser, kommentarer och prognoser.

Dagen före vårt möte kom Riksbankens septemberbesked om oförändrad reporänta på två procent, precis som Annika Winsth önskat och förutspått. Hon tror att de som spår att räntan snart kommer att höjas har fel.

– Tyvärr kommer arbetslösheten att stiga och Riksbankens traditionella åtgärd då är att sänka reporäntan.

Hur mycket och när?

– En bit in på nästa år. Först till 1,75 procent och sedan till 1,50.

Bilden av en kvinna med mycket bestämda åsikter ligger fast. Oftast har hon rätt också.