Endast nio dagars kompetensutveckling under tio år, ständiga omorganisationer och chefsbyten. Till slut fick systemvetaren Birgitta Möller, 52, nog av it – och telekombranschen. Nu siktar hon på eget företagande istället.

Birgitta Möller sitter hemma i soffan i sin gula tegelvilla i skånska Bjärred och berättar. Hon utstrålar mer framtidstro än bitterhet. Men hon är starkt kritisk till den bransch som hon gett ett decennium av sitt yrkesliv.

–Jag menar inte att man ska sitta bakom samma skrivbord i 25 år för att sedan få en guldklocka. Ständiga förändringar ligger i branschens natur. Men jag anser att förändringarna inte alltid är så genomtänkta. Man hinner inte fästa sig vid sina arbetsuppgifter, sin chef och sin arbetsplats förrän det är dags att omorganisera. Brist på förankring skapar lojalitetsproblem och ineffektivitet.

Skånska yllebroderier är utbredda lite här och där i det ljusa vardagsrummet. En liten trädgård skymtar bakom gardinerna. Handarbetet är ett resultat av Birgitta Möllers lust att göra något kreativt.

–Under åren som systemvetare kände jag att min kreativitet och förmåga till nytänkande aldrig riktigt togs tillvara av arbetsgivarna.

Birgitta Möller har varit teknikinformatör både på telekomjättarna och på mindre företag. En roll som främst handlar om att av tekniska data göra användarvänlig information, till exempel de användarmanualer i papper eller digitalt som följer med en ny mobil. Hon lämnade frivilligt ett av de större telekomföretagen i Lund för ett par år sedan och gick till ett mindre i samma bransch.

–Vi var ett 20-tal anställda som flyttade över. Företaget vi bytte till utvecklade en navigationsmjukvara. Vi fick vara med och utforma nya tjusiga lokaler i Västra hamnen i Malmö. Men vi hann bara vara där i tre veckor innan företaget lades ner av ägarna, en global mobiloperatör med huvudkontor utomlands. Företaget hade då funnits i tio år och nedläggningen kom ett år efter uppköpet. Jag och hundra andra blev arbetslösa. Då kände jag en väldig rotlöshet och tänkte; aldrig mer telekombranschen.

Liksom vid ett tidigare tillfälle fick Birgitta Möller facklig hjälp av Jusek. Förbundets inkomstförsäkring kom också väl till pass. Nu väntar hon svar från Arbetsförmedlingen om hon ska få starta-eget-bidrag.

–Min affärsidé är att hjälpa folk att skriva cv och personliga brev. Skrivande har alltid roat mig och jag har redan hjälpt några personer som blivit nöjda. Sedan hoppas jag även få nytta av min stora erfarenhet av textredigering och att skriva användarvänlig information.

Birgitta Möller utbildade sig till systemvetare relativt sent, var 40 år när hon tog examen vid Lunds universitet. I dag tror hon att åldern i kombination med bristande kompetensutveckling skulle göra det svårt för henne att komma tillbaka till it- telekombranschen.

–Jag vet att jag vid ett tillfälle under mitt sista år i branschen sa till min dåvarande chef att jag kände mig mindre kompetent då än när jag började min anställning vid det företaget. Allvarligt tyckte chefen.

Arbetsgivarna gör dock inte så mycket åt problemet med att kompetens fort blir gammal, menar Birgitta Möller.

–Själv fick jag nio dagars utbildning i teknikinformation hos min förste arbetsgivare, vilket jag behövde för att utvecklas i yrkesrollen. Men initiativet till utbildningen kom från mig själv, inte från arbetsgivaren.

Någon vidareutbildning hos andra arbetsgivare i den snabbt föränderliga branschen har hon inte fått.

–När jag skulle komma tillbaka till jobbet efter föräldraledighet 2005 fick jag veta att min tjänst som teknikinformatör inte fanns längre. Jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Min uppfattning är att de hellre anställde programmerare för pengarna.

När Birgitta Möller berättat om sina erfarenheter för andra kvinnor har hon ibland hört sin egen historia i repris. Flera har varit med om att tjänsten ”försvunnit” under föräldraledigheten.

Birgitta Möller fick dock nytt jobb som teknikinformatör på andra sidan Öresund och höll sig kvar i branschen flera år till.

–Men bara under de sista fem åren hade jag tolv olika chefer, tillhörde åtta olika organisationer och satt på tio olika platser.

–Säkert finns ett gott syfte med det ständiga omorganiserandet. Arbetsgivarna tror att det ska gynna lönsamheten och produktionen. Men man förlorar mycket när det gäller kontinuitet och lojalitet.

Ett av de mer absurda ögonblicken upplevde Birgitta Möller på det stora telekomföretaget i Lund:

–Vi var fem anställda som under en period tillhörde den kinesiska delen av organisationen. Det kändes okej eftersom vi samtidigt fick veta att vi ändå skulle ha löneförhandlingar med högste chefen i Lund. Men det ändrades med motivet att företaget var globalt. Konsekvensen blev att vi fick löneförhandla på telefon på engelska med en kinesisk chef. I Kina finns en helt annan förhandlingskultur och dessutom en helt annan lönebild. Den kinesiske chefen hade inte ens mandat att sätta lönen. Det gjorde chefen i Lund…

Trött på branschens nyckfullhet vill Birgitta Möller nu själv påverka sin framtid. Det gäller bara att få det där starta-eget-bidraget.