Europas fattigaste land och en plats som folk lämnar. Så beskrivs ofta Moldavien. Men nu ser läget ut att ljusna för landet, som kämpar med olika reformer i samhället och som till varje pris vill närma sig EU. Och ljusningen märks så smått bland de unga välutbildade moldaverna.

Hundratals ryggar sitter böjda över symaskinerna. Aktiviteten är febril. Vi är i en textilfabrik utanför huvudstaden Chișinău. Doina Cebotaris klackar klappar mot stengolvet när hon på felfri engelska visar runt ett utländskt företag som är intresserat av samarbete med fabriken. Hon arbetar som rådgivare för Moldaviens premiärminister i frågor som rör utländska investeringar.

– Folk tyckte jag var galen när jag bestämde mig för att komma hem, och det är väl normalt i ett land som de flesta unga vill lämna, säger Doina Cebotaris.

Hon är 28 år och har nyligen bytt sitt jobb på Världsbanken i Washington mot tjänsten för Moldaviens regeringskansli. Hennes uppdrag är att utbilda ett team av rådgivare som ska locka utländskt kapital till landet.

– Jag har sett hur utveckling kan gå till. Mitt land förtjänar utveckling och en bättre framtid och det vill jag bidra till. Därför kom jag tillbaka, säger Doina Cebotaris.

Låga löner för statsanställda, korrupt förvaltning och föråldrat rättsväsende – det är några av de problem som Moldavien stretar med så här tjugo år efter självständigheten från Sovjet. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder där medelinkomsten ligger på drygt 1500 kronor i månaden. Att många väljer att lämna landet har länge varit ett stort problem. Uppskattningsvis arbetar en fjärdedel av Moldaviens befolkning utomlands.

Men sedan 2009 har landet en ny västtillvänd regering som vill hålla kvar sin arbetskraft genom att bygga upp landet från grunden. Modernisera rättsväsendet, bekämpa korruptionen och öka handeln står på agendan, något som EU välkomnar.

– Moldavien har en ljus framtid, och att närma sig EU är den framtiden, säger
Štefan Füle, EU-kommissionär med ansvar för unionens utvidgning.

Men ännu är vägen lång till medlemskap i EU. För att ens kunna få status som kandidatland måste Moldavien göra sin hemläxa, något som utrikesminister Iurie Leancă har klart för sig:

– Vårt rättssystem är genomkorrupt. Utan reformer där kan varken förtroende från folket eller utländska investerare byggas, säger han.

Moldavien är på god väg mot utveckling, men de krafttag som landet nu gör tar tid att genomföra, påpekar utrikesministern. Detta gör att det är fortsatt svårt att få unga förmågor att se en framtid i Moldavien, något som blir tydligt när det gäller Doina Cebotaris situation.

– Jag har inte kommit för att stanna permanent, förhållandena här tillåter inte det än, säger hon.

Redan nästa år tänker hon lämna Moldavien igen. Bakom beslutet finns flera anledningar, bland annat ekonomiska.

– Jag gick ner 70 procent i lön när jag kom tillbaka hit och det håller inte. På sikt måste jag försörja mina föräldrar när de går i pension, säger hon och bläddrar i en av de gigantiska pappershögarna på sitt skrivbord.

Vi är inne i regeringsbyggnaden där Doina Cebotaris delar rum med fyra andra, vars skrivbord är minst lika papperstäckta som hennes eget – något som illustrerar ett annat problem.

– Arbetssättet här är föråldrat, man använder knappt e-post. Ibland känns det som om jag har rest trettio år tillbaka i tiden och slåss mot väderkvarnar, säger hon med ett matt leende.

Men Doina Cebotaris lämnar inte Moldavien i sticket. Inom några år tänker hon komma tillbaka, förhoppningsvis hand i hand med andra som hon själv – unga, välutbildade moldaver som vill se sitt land blomstra. När det händer vet hon dock inte än. Framtiden är svår att förutse.

– Om någon hade sagt för ett år sedan att jag skulle vara i Moldavien nu skulle jag ha skrattat och sagt ”kul skämt”, säger hon och ler brett.