Vi reser allt längre för att ta oss till jobbet, och trots miljösnack och klimathot är det bilen som fraktar de flesta. Samtidigt nyttjar allt fler kollektivtrafiken som temporär arbetsplats. Åsa Gibson Lundmark förenar gärna jobb med avkoppling under arbetsresan.
Musik, ljudbok, jobb eller fönsterstirrande - sätten att få tiden att gå på väg till och från jobbet är oändligt många. Medan somliga föredrar att förlora sig i läsning använder andra tiden till att få undan lite jobb. Med de senaste årens tekniska innovationer har mejlande från mobil och laptops blivit standardsysslor för landets pendlare.
– Det är på gott och ont det där, säger Åsa Gibson Lundmark, 50, produktchef på Swedbank.
Hon bor sedan 15 år tillbaka på Rindö, en liten ö utanför Vaxholm. Varje dag pendlar hon till sin arbetsplats i centrala Stockholm, en resa som tar mellan en och en och en halv timme beroende på färdmedel. Om vädret tillåter kör hon motorcykel, men oftast blir det bil tillsammans med maken. Andra alternativ är buss och båt.
De dagar hon väljer ett färdmedel som inte kräver att hennes uppmärksamhet riktas mot vägen brukar hon beta av lite jobbmejl via telefonen.
– Den är som en liten handdator - ett väldigt praktiskt arbetsverktyg. Jag sitter ofta uppbokad i möten hela dagarna, men på väg till och från jobbet kan jag scanna av de mest akuta mejlen, säger Åsa, och konstaterar i samma andetag att egentligen är det ju för jäkligt att hon ska använda fritiden till att hinna med sitt arbete.
Men hon är långt ifrån ensam. Daniel Fahlén är doktorand på institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Göteborgs universitet, och har jobbat med forskningsprojektet ”Vad gör vi när vi reser”, där man har kartlagt hur folk i Göteborg spenderar tiden i kollektivtrafiken. Han konstaterar att hälften av alla jobbresenärer har arbetat ombord någon gång. Det handlar ofta om att läsa igenom papper, ringa jobbsamtal eller svara på mejl. Men samtidigt betonar Daniel Fahlén att man inte ska underskatta de passiva aktiviteterna.
– Att göra ingenting, bara vila eller titta ut genom fönstret är absolut vanligast. Sedan finns det en tendens att ju längre resan är desto mer aktivt använder man tiden, säger Daniel, och berättar att till de oftast förekommande aktiviteterna hör att läsa, ringa samtal, skicka sms och lyssna på musik.
Åsa Gibson Lundmark kan känna igen sig i att tiden nyttjas mer effektivt vid längre resor. För även om det kan vara tröttsamt att lägga så mycket tid på transport hinner hon både varva ner och få saker gjorda. Tidigare bodde hon i Sollentuna utanför Stockholm, och under den enkla pendeltågsfärden hann hon sällan slappna av ordentligt.
– För mig är resan både arbete och avkoppling. Den blir en förlängning av arbetsdagen, fast ackompanjerat av musik. Det gör mig lugn och glad att lyssna på rock samtidigt som jag jobbar, säger hon.
Innan hon började mejla från telefonen läste hon ofta igenom papper. Men att ta med en bärbar dator för att möjliggöra än mer komplext arbete har hon aldrig övervägt.
– Då blir det liksom legitimerat att jag ska jobba utanför arbetstid, säger hon.
Att arbeta på resande fot innebär dock sällan att Åsa går hem tidigare, men hon känner sig lugnare i att lämna jobbet när hon vet att hon kan kolla på saker på hemvägen. Det händer att hon väljer färdmedel utifrån arbetsbehov, men oftast är det vädret eller andra praktiska detaljer som avgör.
Under de senaste trettio åren har arbetsresornas längd ökat med 60 procent i Sverige. Daniel Fahlén tror att vi går mot ett samhälle där vi väntas resa allt längre till jobbet.
Åsa Gibson Lundmark tillhör de som är beredda att resa långt. En dag i veckan jobbar hon hemifrån för att kompensera, men oftast finner hon resan till jobbet vilsam, oavsett färdmedel.
– Jag får vara i fred en stund. I mitt jobb krävs hela tiden aktivt deltagande, så det är skönt att äga sin egen tid, säger Åsa, och tillägger:
– Dessutom är en resa med Vaxholmsbåten en tidig sommarmorgon bland det underbaraste man kan göra.