Godtyckliga domarlöner

Sedan parterna inte kunnat enas om 2006 års domarlöner och tvisten hamnat hos en lönenämnd, anslöt sig nämnden till Domstolsverkets löneupplägg. Efter det att domstolschefer haft utvecklings- och lönesamtal med domarna där den enskildes prestationsförmåga inte fick diskuteras som ett led i lönesättningen, bestämde Domstolsverket ensidigt de nya lönerna för de 645 domare som berörts av löneförhandlingarna. Resultatet blev 37 olika lönepåslag, från noll kr per månad, därefter 200, 400, 500 kronor och så vidare upp till som mest 6 500 kronor.

För vissa – men långtifrån alla – av domarna lämnades några ytterst kortfattade motiveringar till den bestämda lönen. Några exempel: ”Tilldelas svåra uppgifter”, ”tilldelas svåra mål”, ”svåra och uppmärksammade mål”, ”förmåga att förmedla kunskap”, ”särskild fallenhet för arbetsuppgifter med hög svårighetsgrad”, ”referent i stora mål”, ”specialkunskaper inom skatteområdet”, ”mycket goda kunskaper i skatterätt”, ”kvalificerade skattemål och fastighetstaxeringsmål”.

Prestationsbedömningar? Javisst! Andra exempel: ”Planering av nybyggnation”, ”mångfaldsgrupp”, ”förändringsarbete”, ”anordnar och driver praxismöten”, ”ordförande i Rädda Barnen”.

På en 50-i-topplista har tre rådmän från en tingsrätt nära Stockholm men inga fler fått den högsta månadslönen, 6 500 kr, medan drygt 20 domare på listan, nästan undantagslöst chefsrådmän, fått det lägsta påslaget, 2 600 kr. I landets största hovrätt som jag tillhör med nära tio procent av samtliga berörda domare platsar ingen domare på listan. Det tyder på att vissa domstolschefer lyckats träffa rätt genom att lyfta fram de olika förhållanden och omständigheter utifrån allmänt hållna riktlinjer som senare visade sig falla Domstolsverket på läppen, vilket bland annat lett till de förhållandevis mycket höga löneökningar för domare vid en viss domstol eller för en viss domarkategori.

I vår yrkeskår med genomgående mycket kompetenta domare som dagligen lojalt och ambitiöst arbetar med objektivitet och rättvisa som ledstjärnor instämmer många i kritiken att så här godtyckligt, oförutsägbart och orättvist får det inte gå till när deras löner bestäms. Den negativa inverkan på arbetsglädje och arbetsklimat som Domstolsverkets hantering av lönefrågan leder till blir troligen inte enbart tillfällig, eftersom lönesystemet ska tillämpas vid ytterligare två tillfällen innan det utvärderas. Skadan kan vidare antas bli bestående av det skälet att de bestämda lönepåslagen alltid består, oavsett om de förhållanden och omständigheter som en gång motiverade det särskilda påslaget ändras eller inte längre finns.

Utrymmet för förbättringar av systemet är mycket begränsat, eftersom det i grunden bygger på den felaktiga föreställningen att man lönemässigt kan värdera olika domares arbete efter en måttstock, bestämd på 100-lappen när, som för ett avtalsår resulterat i 37 olika lönepåslag med i extremfallet en löneskillnad mellan domare i samma kategori på drygt 6 000 kr i månaden.

Juseks domstolssektion frågar nu sina medlemmar om man ska hålla fast vid sin ståndpunkt mot det lönesättningssystem som Domstolsverket lanserat eller om man inom ramen för det fackliga arbetet ska gå in i löneförhandlingar för att ägna sig åt i vart fall skadebegränsning.

Eftersom parterna hela tiden haft helt oförenliga ståndpunkter i sakfrågan och mot bakgrund av vad genomförandet av Domstolsverkets principer för lönesättningen enligt ovan lett till känns det högst tveksamt om min fackliga företrädare skulle ge sig in på att tumma på sina lönesättningsprinciper som jag tycker är helt riktiga. På sin höjd kan man kanske godta att Jusek som uttalad observatör ges möjlighet att försöka påverka Domstolsverket för att begränsa skadorna men att Jusek, om de grundläggande meningsskiljaktigheterna mellan parterna kvarstår, inte sluter något löneavtal med Domstolsverket.

Per Eklund
Hovrättsråd,

Källor: Advokaten nr 6 och 7 2007; Pointlex Legala affärer nr 6 2007