”Män är nyckeln till ökad jämställdhet”
När du tillträdde som Jämo år 2000 sa du till Jusektidningen att du efter några år på posten skulle kunna peka ut en ”beskrivbar förändring” i jämställdhetsfrågan. Varsågod.
– Sa jag så? Ja det är svårt att se detta i den offentliga statistiken. Men i vårt underlag på Jämo kan man tydligt se att många arbetsgivare faktiskt rättat till osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor efter våra granskningar. Vi gjorde en stor granskning år 2004 av 500 arbetsgivare, inklusive elva statliga myndigheter och regeringskansliet. Nu pågår den så kallade miljongranskningen där 1 200 arbetsgivare med tillsammans en miljon anställda granskas.
– En annan beskrivbar förändring är att mäns uttag av antalet föräldradagar nästan fördubblats under min tid som Jämo, från tolv till drygt 20 procent. Jag tror att jag och Jämo-myndigheten bidragit till den utvecklingen genom opinionsbildning.
Är du nöjd med det resultatet?
– Nej. Min käpphäst är att vi behöver en individualiserad föräldraförsäkring, hälften av föräldradagarna till mamman och hälften till pappan. Det går inte att diskutera diskriminerande löneskillnader utan att tala om föräldraledighet. Kopplingen är stark. Även om det också finns ren diskriminering så är löneskillnader mellan män och kvinnor ofta ett resultat av att kvinnor stannar hemma längre med barnen, medan männen under tiden kommer längre i karriären och får mer ansvarsfyllda uppdrag. Med en individualiserad föräldraförsäkring försvinner den variabeln.
Vad är du mest nöjd med under din tid som Jämo?
– Nyligen var jag med i ett program i radions P1 som handlade om religion och könsdiskriminering. Det var jag och ett antal företrädare för olika religiösa samfund. Programmet var direkt initierat av en artikel som jag skrivit i tidskriften Ordfront. Det är ett exempel på att jag lyckats föra fram jämställdhetsfrågorna i samhällsdebatten och det är jag mycket nöjd med. Varje dag kommer det fram folk till mig på gatan och säger att jag gör ett bra jobb.Det visar att jämställdhet engagerar människor.
– Jag är också nöjd över att vi fört ett antal mål till Arbetsdomstolen och fått framgång. Bland annat har två gravida kvinnor fått upprättelse efter att ha diskriminerats just på grund av graviditet.
– Granskningarna av arbetsgivarnas jämställdhetsplaner och lönekartläggningar har också varit framgångsrika och mer omfattande än under Jämos tidigare historia.
Något som du är mindre nöjd med?
– Vi har granskat Svenska kyrkan men inte andra religiösa samfund. Det borde vi ha gjort. Frågan är viktig. Även om religioner på papperet hävdar allas lika värde så har de i praktiken alltid varit en broms för jämställdheten.
– Sedan tror jag att det fanns förhoppningar hos den regering som tillsatte mig att jag, med min bakgrund som brottmålsadvokat och erfaren i processrätt, skulle lyckas föra fler mål till Arbetsdomstolen. Men detta är svårt. Uppenbar diskriminering löses ofta på lokal facklig nivå och genom förlikning. Det är också detta vi ska sträva efter enligt lagen. Men med tanke på rättspraxis hade det varit bra med fler AD-domar.
Är myndigheten Jämo en bra form för att komma till rätta med jämställdhetsproblemen?
– Ja. När jag uttalar mig som Jämo får det mer tyngd än när jag uttalar mig som advokat. Men varje år får Jämo, liksom andra myndigheter, ett så kallat regleringsbrev från regeringen som ska styra arbetet. Jag tycker att regeringsformen borde ändras så att där framgår att Jämo och de andra ombudsmännen blir helt fria och inte styrs av regleringsbrev.
Hösten 2008 slås Jämo, DO – ombudsmannen mot etnisk diskriminering, HomO – ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, samt HO, handikappombudsmannen, ihop till en enda diskrimineringsombudsman. Vad tycker du om detta?
– Jag är skeptisk. Jämfört med annan diskriminering så handlar ju jämställdheten om maktrelationer mellan två lika stora grupper. Jag tror helt enkelt inte att jämställdheten tjänar på sammanslagningen. Frågan riskerar att hamna i skymundan. Fast det är inte skälet till att jag slutar som Jämo den 31 augusti. Jag fyller snart 63 år och vill helt enkelt börja ta det lite lugnare.
När du tillträdde som Jämo hoppades du att det skulle bli mindre slitsamt än att vara brottmålsadvokat. Har förhoppningen besannats?
– Nej. Det har nästan blivit tvärtom. Det är slitsamt att vara chef för en myndighet på 35 personer och ansvarig inför regeringen. Dessutom har man ju inget biträde som Jämo. Jag har till exempel skrivit nästan alla föredrag själv, ibland i taxibilar och på flygplan. Det har varit en stressig tillvaro.
Blir det lugnare nu då?
– Jag hoppas det. Jag och Thomas Bodström startar vår advokatbyrå och anställer två biträdande jurister. Tyngdpunkten blir brottmål eftersom vi båda har den bakgrunden. Men jag hoppas också på en del diskrimineringsmål och på att kunna undervisa, skriva faktaböcker och disponera min tid själv på ett annat sätt. Jag har också ett tiotal inbokade föredrag och seminarier i höst som jag fick som Jämo. När jag ringt upp och sagt att jag då inte är Jämo längre och avlönad av staten har de flesta bett mig komma ändå och gått med på att betala arvode.
Vilken är den allvarligaste yttringen av ojämställdhet?
– Mäns våld mot kvinnor. Det är ett jättelikt samhällsproblem och det mest skrämmande sättet som män befäster sin makt på. Under 2005 fanns 20 000 anmälda misshandelsbrott mot kvinnor. Detta är förstås bara en bråkdel av den verkliga misshandeln. Det skrämmande är att för en del kvinnor blir misshandeln en del av vardagen.
Hur ser du på framtiden för jämställdheten?
– Trots trafficking och att kvinnor stenas i vissa länder ser jag en stor global kraft för ökad jämställdhet. Denna kraft kommer att segra men inte under min livstid. Kanske mina barnbarn får uppleva något som liknar jämställdhet i verklig mening. Men det är viktigt att komma ihåg att det är männen som är nyckeln till ökad jämställdhet. Det är de som måste förändras, lämna sina statiska roller och bli lika dynamiska som kvinnor.