Hon bereder väg för EU-beslut
Rent geografiskt ligger medeltidsstaden Strasbourg, idag säte för Europaparlamentet, strategiskt och centralt. Vid Europas huvudfåra, floden Rhen, på gränsen mellan de gamla stormakterna Tyskland och Frankrike. Ändå är det en förvånansvärt svårtillgänglig plats.
Mellan Strasbourg och den vardagliga EU-metropolen Bryssel är det på sin höjd 30 mil. En resa, som det i snabbtågens Europa tar minst fem timmar att avverka. Själv fick jag lov att starta hemifrån Stockholm halv sex på morgonen för att vara plats i Strasbourg i rimlig tid till Europaparlamentets officiella öppnande klockan 17.
Resenärsunderlag saknas inte. Till Strasbourg reser varje månad karavaner av EU-parlamentariker med delegationer, sekreterare och handläggare, observatörer, journalister och lobbyister. De kommer med varsin liten övernattningväska på hjul i släptåg; från Bryssel och från sina valkrestar i Europas alla hörn.
En av dem är den 28-åriga samhällsvetaren Marie Fredriksson, politisk sekreterare åt Marianne Eriksson, vänsterpartist och en av Sveriges 22 ledamöter i Europaparlamentet.
Marie Fredriksson har över 40 kolleger, politiska sekreterare åt svenska Europaparlamentariker. Till det yttre är de varandra ganska lika; jämngamla plus/minus fem år, med akademisk utbildning i samhällsvetenskap eller juridik. De är på sitt första, eller möjligen andra, ”riktiga” jobb, och de är ambitiösa. Till det inre är de förhoppningsvis lite olika, med politiska sympatier som speglar vilken parlamentsledamot de arbetar åt.
Deras jobb går ut på att bereda vägen genom EU-politikens labyrinter för sina respektive ledamöters politiska ambitioner.
Jag följer Marie under några arbetsdagar under parlamentets marssession, som inleds den 8 mars, internationella kvinnodagen. Kvinnopolitiska frågor står i fokus.
Sexindustrin i Europa
Marianne Eriksson hade velat lägga fram ett röstningsklart förslag om bekämpning av sexindustrin i Europa. Men det stupade i utskottet i Bryssel veckan innan, på en närmast avgrundsdjup klyfta i synen på bland annat prostitution.
Det svenska vänsterpartiet tillhör partigruppen GUE/NGL där GUE står för Gauche Unitaire Européen och NGL för Nordic Green Left. Partigruppernas politiska sekreterare är också i hög grad Marie Fredrikssons kolleger. Bokstavskombinationen GUE/NGL speglar det faktum att en dansk, finsk och svensk (=NGL) vänsterpartist ibland står politiskt väldigt långt från en italiensk kommunist, även om de tillhör samma partigrupp. Ett faktum som skapar ännu mer arbete åt en politisk sekreterare som ska bereda vägen för genomförbara politiska kompromisser.
Som i alla parlamentariska församlingar bedrivs även i EU en tung del av arbetet i utskott. Marianne Eriksson är till exempel vice ordförande i Utskottet för kvinnors rättigheter.
Marianne Eriksson är beredd till ytterligare kompromisser för att få igenom sin rapport om sexindustrin innan hon lämnar Europaparlamentet för gott i juni. Men vilka kompromisser och ändringar krävs och är möjliga?
Det är det politiska sekreteraren Marie Fredrikssons uppgift att ta reda på. Så hon kallar till möte om det med sina kolleger, det vill säga politiska assistenter från alla partigrupper åt parlamentarikerna i kvinnoutskottet.
Därefter gör Marie som hon brukar när hon är i Strasbourg; avslutar dagen med att gå ut och äta en sen middag på någon av de många restauranterna i Strasbourgs medeltida stadskärna.
Hotellrum är hårdvaluta
Hotellrum är hårdvaluta i Strasbourg de veckor Europaparlamentet har huvudsession. Marie ”prenumererar” på ett rum, en prenumeration som hon ”ärvt” efter en kollega som slutat.
Arbetsdagarna i Strasbourg är långa och intensiva, så Marie passar på att röra lite på sig genom att börja tisdagen med halvtimmespromenad till parlamentet i utkanten av Strasbourgs stadskärna. Där tar hon hissen upp till sitt och Marianne Erikssons gemensamma lilla arbetsrum på femte våningen i ”tornet” i den mäktiga och märkliga byggnaden som hyser EUs parlament. Märklig, därför att den ser ofärdig ut där den slutar i ett skelett av stål och betong. Vilket lär vara arkitektens symboliska avsikt, ett unionsbygge som ständigt pågår…
Klockan tio är det röstningsmöte. Alla i Europaparlamentet går på röstningsmöte.
Normalt är det omröstning i kammaren mellan kl 12 och 13 varje dag. Och då går det undan. Så det gäller att vara förberedd. På röstningsmötena samlas partigruppernas respektive politiker och tjänstemän och går igenom det som ska upp till omröstning. Långa listor med paragrafer, tillägg och ändringsförslag med plus och minus i kanten.
Den svenske vänsterpartisten Jonas Sjöstedt leder NGL-gruppens röstningsmöte. När ska parlamentarikerna gå på partigruppens (GUE/NGL), linje, när har de nordiska vänsterpartisterna en annan åsikt? De aktuella röstningsärendena gås igenom i snabb takt.
Parlamentarikern bestämmer
Den portugisiska ledamoten Regina Bastos har till exempel ett förslag till betänkande om hur EUs kvinnor ska kunna förena privatliv och arbetsliv. Ett betänkande som för nästan alla svenska ledamöter, oavsett partifärg, är i långa stycken iskallt, eftersom det vid närmare läsning visar sig handla om att likställa dem vi i Sverige kallar hemmafruar, med arbetstagare.
Marie har läst ett resolutionsförslag från den tyska socialdemokraten Karin Junker om befolknings- och utvecklingsfrågor, tio år efter FNs befolkningskonferens i Kairo 1994. Här gäller det att hjälpa ledamöterna att hålla ordning på röstandet när det kommer till frågor om familjeplanering.
– I slutändan är det förstås alltid parlamentarikern som bestämmer hur han eller hon ska rösta. Men de kan ju omöjligt läsa igenom allt, förklarar Marie.
Innan Marie går för att förbereda nästa möte och besvara sina och Marianne Erikssons mejl, tar vi en fika i ett av de många caféerna som finns överallt i parlamentsbyggnaden. Caféerna och barerna är lika viktiga arbetsplatser för tjänstemän och politiker som arbetsrummen, och kammaren – här är det kontaktskapande och mingel över parti-, nations- och utskottsgränser som gäller.
Marie berättar om ett slitigt jobb som hon haft sedan januari 2002. Efter en fil kand i samhällsvetenskap med internationell inriktning i Växjö med utbytesstudier utomlands, magisterexamen i Göteborg och tyska i Stockholm och Tyskland, jobbade hon på först Volvo och sedan på Försäkringskassan.
Partimeriterna består av några år i Ung väster som 15-17-åring.
Förhandlar med paragrafer
Men två och ett halvt år får räcka. I juli börjar Marie på Forum Syd med ett jämställdhetsprogram i Nicaragua.
– Håller man på för länge i den här miljön blir man förstörd. Man kan inte ägna sitt liv åt att flytta kommatecken och paragrafer fram och tillbaka, säger Marie innan hon går för att förbereda eftermiddagens tjänstemannamöte om Marianne Eriksson sexindustrirapport.
Nio tjänstemän från kvinnoutskottet och partigrupperna tränger in sig i Maries och Marianne Erikssons gemensamma lilla kontorsrum. Marianne Eriksson är med i början, men klockan kvart över tre har hon en talartid på tre minuter i kammaren under en debatt om EUs hantering av Guantanamofångarna. Marie leder mötet tillsammans med Anna Rehfeld, som jobbar med kvinnofrågor för den nordiska vänsterpartigruppen NGL.
Här (för)handlas med paragrafer och tillägg: ”Om vi stryker 121 och 94, kan vi då behålla 84?” Fikonspråk för en utomstående, vardagsarbete för de politiska sekreterarna.
– Om männen delade på hushållsarbetet skulle familjelivet bli bättre och sexindustrin dö ut, säger någon, och lättar lite på trycket i rummet, där syret sakta sinar.
Jag försöker lista ut vem som representerar vilken partigrupp. Den tämligen raljante medelålders holländaren, som jag trodde representerar den konservativa parlamentsgruppen, visar sig företräda Europas gröna. Han – och hans parti – tycker ju att prostitution är bra för kvinnors självständighet.
Vidarebefordrar information
I bottenplanet på den pampiga parlamentsbyggnaden finns en träningslokal och Marie hade tänkt sticka in ett träningspass mellan taktikmötet om sexindustrirapporten och ett partigruppsmöte om det grekiska valresultatet senare på eftermiddagen. Men taktikmötet blev tyngre och svårare än väntat, träningsplaneringen sprack. Och på onsdagen börjar en ny dag med mejl, röstningslistor, möten.
Blir det tid över följer Marie arbetet i kammaren – på besöksläktaren eller via TV-skärm på arbetsrummet.
– Om det är viktiga frågor vill jag ju snabbt kunna följa upp det med ett pressmeddelande eller ett tips till en journalist eller berörda grupper.
– Parlamentarikerna kan ju inte bara sitta här och ta en massa beslut som ingen känner till. Därför lägger jag ner ganska mycket arbete på att vidarebefordra information till dem som berörs; media, feministrörelsen och frivilligorganisationer, till exempel.
Fotnot: Utkottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor lyckades vid sitt följande möte i Bryssel inte enas om kring Marianne Eriksson rapport om kamp mot sexindustrin. Eftersom det var en så kallad initiativrapport, initierad av en enskild ledamot, försvinner frågan från dagordningen i och med att Marianne Eriksson inte ställer upp för omval i valet i juni.