– Det är samma högljudda sorl i vårt moderna massmediesamhälle som det var på torget i det antika Rom. Och då som nu krävs god retorik för att bryta igenom och bli hörd.
Litteraturdocenten och författaren, Göran Hägg, ser en renässans för det talade ordet i såväl arbetsliv som politik och har skrivit en storsäljande bok i ämnet: ”Praktisk retorik”.
Många arbetstagare, amatör- och proffstalare samt politiker och deras talskrivare skulle ha nytta av kunskaper i retorik, menar Göran.
– Om företagsledningen under ett möte meddelar att en ny fransk organisationsmodell snart ska införas, bör arbetstagaren ställa den retoriska frågan: Varför då? Den som frågar kanske inte blir så populär men en process startas som kan få fler att våga tänka efter.
– Det är en typisk svensk oförmåga, att gå runt och vara tyst och acceptera istället för att protestera med ord.
I boken skriver Göran Hägg att det är ”både en social plikt och en stor, sorgligt oexploaterad möjlighet att ifrågasätta vad som sägs vid personalmöten, kollegier, personalutbildningskurser och så vidare”.
Göran Hägg säger sig ha sett exempel på svenska politiker som inte vågar gå in i en öppen polemik med varandra i TV-studion men som sedan briserar i gräl när kamerorna stängs av.
– De är så rädda för att träta med ord inför offentligheten, det kallas spel för galleriet. Men det är väl just det vi vill ha? Debatter där motsatta åsikter kommer fram så att vi sedan kan ta ställning till vem som vi ska rösta på?
Mästaren i den romerska talekonsten, Marcus Tullius Cicero (106-43 f.Kr.), är Göran Häggs favoritguru även i det nutida informationsbruset.
– Hans ideér om retoriken fungerar lika bra idag. Det har jag egen erfarenhet av som lärare och talare.
Även de tankar som lagts fram och praktiserats av juristen Marcus Fabius Quintilianus (ca 35-95 e Kr.) och andra antika retoriker presenteras utförligt i Göran Häggs bok, där han drar en linje från torgmöten vid vår tideräknings början till dagens publik i TV-sofforna.
Clinton och Schyman
Bill Clinton och Gudrun Schyman får båda skyhöga betyg som retoriker av Göran Hägg.
– It was not right, In fact it was wrong, säger Göran Hägg och citerar Bill Clinton.
– Clinton har faktiskt gjort allt rätt retoriskt sett. Även när han ertappades med en lögn ”I’ve never had sex with that woman, miss Lewinsky”, så blev han förlåten. Han sänkte blicken och sa att han hade ljugit tidigare därför att han skämts för sitt beteende. Och så lovade han att ändra på just detta.
Att inledningsvis visa blygsamhet och att aldrig skylla ifrån sig, är två klassiska och mycket klädsamma retoriska grepp som alltid går hem hos publiken, menar Göran Hägg.
Han hävdar att Gudrun Scyman har gjort likadant här hemma i Sverige – erkänt misstag, lovat bot och bättring. Samt blivit populärare än någonsin.
– Vi människor älskar när andra, särskilt makthavare, vågar stå för vad de gjort och lovar att lösa problemet. Och vi hatar dem som skyller ifrån sig och inte erbjuder några lösningar.
Mona Sahlins framträdande efter Toblerone-affären var en retorisk katastrof, enligt Göran Hägg.
– Människor vill inte höra en partiledarkandidat skylla egna misstag på massmedia och kontokortsföretag. Om misstaget i sig är stort eller litet spelar mindre roll. I Mona Sahlins fall blev ju det lilla misstaget extra känsligt eftersom hon vid tillfället spelade rollen som ärlig och reko arbetarbrud inför hela svenska folket.
Göran Hägg lutar sig tillbaka i lädersoffan hemma i sekelskiftesvillan i Saltsjö-Duvnäs öster om Stockholm. Han tittar ut genom fönstret och pekar på hantverkaren som håller på att reparera husets röda träfasad.
– Om han skulle göra något fel nu och sedan börja skylla på verktygstillverkaren, färgfabrikanten eller någon annan, då skulle jag inte anlita honom igen. Oberoende av vems felet egentligen är. Men om han tog på sig skulden och lovade att rätta till felet , då skulle han få mer jobb av mig. Det är ganska enkelt.
Universell modell
Den antika retoriska modell som Göran Hägg menar har universell giltighet – oavsett om det handlar om reklamfilm, tal inför villaägarföreningen, kollegorna på jobbet eller politiskt tal – ser i korthet ut så här:
- Exordium, att fånga åhörarnas välvilja för saken och sin person.
- Narratio, själva berättelsen; om bakgrunden till vårt förslag.
- Probatio, talarens förslag, tes eller åsikt samt bevis och argument för detta.
Varför vi till exempel bör starta ett krig, ordna en midsommarfest eller
köpa blöjor av ett visst märke.
- Refutatio, att bemöta tänkta eller verkliga argument mot det tidigare anförda.
- Peroratio. Talets manande avslutning. Sluklämmen som får lyssnaren att tänka eller agera enligt talarens önskemål.
Att praktisera miseratio, den antika retorikens term för att böna om medlidande, varnar dock Göran Hägg för. – Inget torkar fortare än tårar, säger han, vilket också är ett kapitelnamn i boken.
Han menar att våra resurser till medlidande är ytterst begränsade.
– Berätta inte om hur hemskt det är eller om hur du själv lider. Tala istället om hur bra det ska bli om du får gehör för din idé.
Snuskig åklagare
Tekniken kan också praktiseras vid lönesamtal med chefen. Även om ett sådant inte är en klassisk retorisk situation, som Göran Hägg ser på saken. Minst sex personer bör lyssna, annars är det inget tal utan ett samtal.
– Men att presentera lösningar och idéer blir alltid mer lyckat än en bön om medlidande.
Dock kan sådana böner vara nödvändiga i till exempel rättegångstal. Men då handlar det om en vädjan till åhörarna att inte öka vårt lidande genom fel beslut, menar Göran Hägg.
De antika retorikerna pratade om decorum, ungefär ”det trevligas princip” Fortfarande är det ett misslyckat grepp, anser Göran Hägg, att prata om obehagligheter.
– Den som gör det riskerar att själv uppfattas som obehaglig. Se på hur det gick för åklagaren i Clinton-historien, Kenneth Starr. Det var han som ansågs vara snuskig, när han pratade och skrev om cigarrer på alla möjliga ställen och andra detaljer.
Bland de nutida svenska talarna tycker Göran Hägg sämst om vissa industriledare.
– De omger sig med ja-sägare och håller så tråkiga och förutsägbara tal att man somnar.
Bland dagens svenska politiker är det bara Gudrun Schyman och Alf Svensson som håller riktigt hög klass på sin retorik, tycker Göran Hägg. Symtomatiskt nog var ju just dessa två segrare i förra höstens val…
– Carl Bildt kommer god trea som retoriker. Men i övrigt har de svenska politikerna mycket att lära. Göran Hägg tror inte att politikerna får så många nya, fräscha impulser från sina talskrivare.
– Dessa har sällan någon utbildning i retorik och blir också en sorts ja-sägare. De flesta verkar mest skriva tal på det sätt som politikern gett order om.
Är politikern då en dålig talare med taskig känsla för tajming och disposition, då blir ju inte talen bättre för att en talskrivare följer de redan från början retoriskt sett dåliga direktiven, menar Göran Hägg.
– Att våga se saker ur politiska fienders perspektiv istället måste vara viktigt för en talskrivare, säger han.
Göran Hägg tror att ett ökat användande av retorik skulle göra många åsikter och fakta i samhällsdebatten tydligare för flera människor.
– Även de som inte håller tal har nytta av att kunna retorik. För då kan de genomskåda de retoriska knep som används av olika talare.
”Praktisk retorik” utkom för ett år sedan och har hittills sålts i drygt 50 000 exemplar.
Göran Häggs bästa talartips
- Var blygsam och gärna lite fumlig i början, så väcker du publikens sympati.
- Berätta varför du står där i talarstolen, ge bakgrunden till ditt förslag. Din berättelse bör vara i grunden positiv, inget gnäll.
- Smickra publiken, särskilt deras intelligens. (Extra viktigt om du har ett dumt förslag, alltså framför något som kan drabba lyssnarna negativt).
- Ha alltid ett konkret förslag eller en åsikt.
- Skyll aldrig ifrån dig. Lova att göra något åt problemet istället.
- Du måste veta hur du ska sluta innan du börjar. Slutklämmen är det absolut viktigaste. Den får dina åhörare att tycka eller göra det du vill.